Hur får vi den tekniska och ekonomiska planeringen att hänga ihop bättre över tid?
Dagens regler ger vissa möjligheter – men också tydliga begränsningar
I dag regleras möjligheten till fondering i 30 § lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster, LAV.
Bestämmelsen medger under vissa förutsättningar att VA-huvudmannen avsätter medel för framtida nyinvesteringar.
Det innebär samtidigt att möjligheten är mer begränsad när det gäller exempelvis förnyelse, reinvesteringar och andra åtgärder i befintliga VA-anläggningar.
Det är just den frågan som lyfts i SOU 2024:82, Ökad va-beredskap. Utredningen föreslår att möjligheten till fondering ska breddas så att den kan omfatta fler typer av investeringar, inte enbart nyinvesteringar. Som utgångspunkt anges att investeringarna ska genomföras inom rimlig tid, normalt mindre än tio år från avsättningen.
Förslaget är inte gällande rätt i dag, men det öppnar för en intressant diskussion om hur VA-investeringar kan planeras mer långsiktigt.
Vad skulle längre framförhållning kunna innebära?
Det handlar inte om att ta ut mer pengar än VA-verksamheten behöver.
Det handlar snarare om att försöka skapa bättre samband mellan:
Behov → investeringsplan → finansiering → VA-taxa → genomförande
För många kommuner är behoven redan kända långt innan själva entreprenaden startar. Man vet var ledningsnäten är gamla. Man känner till problem med läckage, tillskottsvatten, kapacitet eller återkommande driftstörningar. Man vet också att vissa större investeringar kommer att behöva genomföras, även om exakt tidpunkt kan ligga flera år framåt.
Att vänta är också ett ekonomiskt beslut
Det är samtidigt viktigt att komma ihåg att uteblivna eller uppskjutna åtgärder också har ett pris.
Dricksvatten som läcker ut har redan producerats.
Tillskottsvatten som kommer in i spillvattennätet behöver transporteras och behandlas.
Och ett projekt som skjuts upp kan i vissa fall bli både dyrare och mer komplicerat när det väl ska genomföras.
Det betyder förstås inte att alla investeringar ska göras tidigare.
Men det talar för att själva finansieringsfrågan kan behöva komma in tidigare i planeringen.
Kanske behöver vi prata mer om helheten. Det finns inga enkla svar här.
När vi planerar infrastruktur som ska fungera under flera generationer är det rimligt att diskutera hur även den ekonomiska framförhållningen kan bli mer långsiktig.
Inte för att bygga större ekonomiska buffertar för sakens skull. Utan för att skapa bättre förutsättningar för att göra rätt investering vid rätt tidpunkt.
Ett ledningsnät som ska hålla länge behöver trots allt planeras långsiktigt – hela vägen från behov till genomförande.
